söndag 30 augusti 2009

Hundporträtt!


Vad är det för skillnad mellan ett porträtt och ett foto? Det här porträttet av en Sharpei tycker jag ger svaret. Hunden har en tydlighet, en pregnans om man så vill, som överträffar allt man kan fånga med en kamera. En konstnär har smugit sig in mellan hundens yttre och betraktaren, han är som ett förstoringsglas och ett spamfilter i ett, och resultatet blir såhär anslående.
Konstnären i fråga heter Erik Hedin, han har specialiserat sig på hundporträtt, och jag har just beställt ett av Zelda. Ramen som är en del av porträttet kommer för Zelda att bli i svart lack med magnoliablommor. Jag är fylld av förväntan!
Fler av Eriks porträtt hittar ni på www.erikhedin.se, klicka på "Galleri".

torsdag 27 augusti 2009

Min tur den här gången.



Idag har jag klippt mig, såhär såg det ut. Zelda behöver nog inte så mycket mer miljöträning, hon kopplar av överallt...

måndag 24 augusti 2009

Fler saker man kan göra med en liten hund.

Detta är ett matlagningsprogram från Japan, "Cooking with dog". Det finns uppenbarligen oanade karriärmöjligheter för små söta hundar!
Jag återkommer när jag fått teknisk support - den som inte orkar vänta kan gå in på www.youtube.com/user/cookingwithdog#play/

söndag 23 augusti 2009

Lookie var också i Vallentuna.

Vi träffade Lookie (se tidigare inlägg) Zeldas Lancashire Heelerkompis på utställningen, kul! Hon var lika glad och pigg som vanligt, och har redan hunnit ta två Cert. Vi hoppas att hon tar det tredje idag!
PS Fotot, taget av mig, visar varför man inte ska fotografera små hundar uppifrån - huvudet blir stort, fötterna små...

Vallentuna!

För den som inte har varit på en utomhusutställning kommer här en liten miljöbild. Utställarna sätter upp sina tält runt ringen där deras ras ska visas, inuti ser de mest ut som mobila frisersalonger.
Såhär skulle mitt paradis kunna se ut: grönt gräs, sol, och tretusen vackra, välskötta, friska och mestadels glada hundar!
Zelda fick en tvåa igen, den här gången var det ryggen som inte var till belåtenhet - inte tillräckligt rak. Men även dagens domare, Gay Dunlap från USA, gillade hennes huvud "Pleasing head".
Tur att den delen av henne som syns mest även är den bästa!

lördag 22 augusti 2009

Pappa igen...


Bild: Antheds kennel.

Pappa!


I söndags träffade Zelda sin far, Koynaurs Ghetto Superstar, för första gången. Han var med på samma utställning, så här ser ni far och dotter. Han var en mycket trevlig bekantskap, och visst har de ett likartat (vackert) uttryck!
Bild: Antheds Kennel.

Klädkoden är knäckt!


Jag sätter på mig cykelhjälmen, Zelda ser uppmärksamt på, och går sedan och lägger sig. Hon vet att hon inte ska följa med.
Det är första gången hon visar att hon förstår betydelsen av det jag sätter på mig.

I bild - min cykelhjälm.

tisdag 18 augusti 2009

Nästa försök.

Nu på söndag är det utställningsdags igen. Stockholms Kennelklubb ordnar en nationell minnesutställning söndag den 23/8 på Vallentuna flygfält. De vi ska minnas är Ulla Segerström och Bertil Sted-Gren. Jag googlar dem och upptäcker att de var gifta med varandra, och mycket aktiva inom hundvärlden som domare, uppfödare och att de var särskilt intresserade av små hundar. Ulla startade exempelvis ”Specialklubben för Sällskap och Dvärghundar” 1951, och de har efterlämnat pengar i en stiftelse som stödjer hundrelaterade projekt.
Något foto hittar jag konstigt nog inte.
Den här gången är det en amerikansk domare som heter Gay Dunlap, och hon har inte mindre än 68 CC att bedöma.

Dum domare?

Detta är Jill Peak, den tappra domaren som bedömde över 70 CC i Norrköping i söndags. Hon var trevlig, frågade hur gammal Zelda var, tog sig tid, kände igenom henne ordentligt och såg på henne när hon sprang. Sedan gjorde hon precis det hon ska: berättade hur hon bedömde hunden hon hade framför sig.
Jag är helt nöjd, missnöjd hade jag varit om jag hade uppfattat att hon hade slarvat. Zelda är trång fram och bak, det kan till och med jag se när jag jämför med andra hundar.
Det intressanta är hur en del av mina vänner reagerar. De säger inte att det är tur att jag inte har satsat allt på att Zelda ska bli stor utställningstjärna, de skojar inte med mig om hur jag valt valp, utan de säger förnärmat (eventuellt med en blick mot Zelda som ligger och ser vacker ut) "Vilken dum domare!"
Ju mer jag tänker på det, ju mer inser jag att detta måste vara en solidaritesyttring, och att det egentligen bara betyder att de tycker att Zelda är en fin hund. Ingen av dem har ju en susning om hur en CC ska se ut, så de kan ju inte tycka att hon blev felbedömd. Men sura blir de, på den stackars domaren som inte tyckte att Z var det vackraste hon någonsin sett.
Mindfulness kan hjälpa oss här. Domaren sa inte att Zelda inte är en fin, vacker och trevlig liten hund. Hon konstaterade bara att hon, relativt rasstandarden, inte har så brett mellan fram och bakben som hon borde ha. Det är ett faktum, inte en nedsättande värdering.
Själv är jag helt nöjd med domarens arbete. Jag känner med henne, och med alla andra domare - hur de än gör kommer många att bli besvikna och kanske arga, vilket uppdrag!


måndag 17 augusti 2009

Powerpuff!

Idag på tåget frågade en medresenär om Zelda var en Powerpuff. Det slog mig att det nog är det hon är - Powerpuffen Zelda! Visst låter det som en superhjältinna (nåja, hjältinna) i en serie med mycket action men även med en del rosa och glittriga inslag.
Bild: Powerpuff som leker...

söndag 16 augusti 2009

Ups and downs. Hur det gick på utställningen i Norrköping.

På upsidan: Zelda skötte sig föredömligt.
På downsidan: Jill Peak, dagens Engelska domare, tog mer allvarligt på att Zelda inte har så brett mellan benen, både framtill och bak, än den förra domaren gjorde. Det blev en tvåa vilket betyder att hon inte tycker att Zelda ser ut riktigt som en CC ska.
Såhär skriver hon:
"Pleasing head and expression. Nice dark eye. XXX (oläsligt) better topline. Moves very close behind and in front."
Men vi hade kul, särskilt jag, och så träffade vi Zeldas utåtriktade far Koynaurs Ghetto Superstar för första gången, bara det hade varit värt resan. Bilder kommer.
Till sist tog vi en sväng förbi Zeldas uppfödare, umgicks med de nio (!) valpar som finns kvar, och nu är vi tillbaka på hotellet.
Zelda sover som en stock, det ser ut som om hotellet skulle kunna explodera utan att hon vaknade.

lördag 15 augusti 2009

Hotell i Norrköping.

I natt bor vi på hotell, något Zelda har gjort förut, men aldrig tidigare har hotellen varit fulla av hundar. Det känns nästan som om utställningen redan har börjat, vi springer på dem i korridorerna, i hissen, det voffas litet här och där, de ligger på hotellbistrons uteservering.
Kul!
Det är hela 74 CC anmälda till den här utställningen, det är i särklass den största rasen under morgondagen - jag som trodde att jag hade hittat en ovanlig liten hund...
Domare är Jill Peak från England, det börjar kännas som om jag får oerhört mycket valuta för min anmälningsavgift.
Det ska bli SÅ roligt att se de andra hundarna.
Bild: En hund jag skulle vilja se - multichampion Nikita, Bild Kennel Sirocco.

fredag 14 augusti 2009

Hormoner...


Ingenting är särskilt kul just nu, kompisarna är bara jobbiga när de vill leka och maten smakar inte så gott. Är Zelda sjuk? Nej, men hennes kropp tror att hon är gravid, eller dräktig som folk brukar säga om hundar (fast för mig får det henne att låta som en häst).
Det visar sig att tikens kropp inte märker om hon har blivit gravid eller inte, den kör glatt sitt "bli-mamma-snart" program oavsett om det ska komma valpar eller ej. I två månader.
(Jämfört med en människokropp som märker om den har blivit gravid så gott som omedelbart).
Så nu är Zelda som man kan vara precis i början av en graviditet - trött, kanske illamående, ointresserad av det mesta som brukar vara kul. Eftersom det är tredje gången är jag inte orolig - jag vet att det kommer att gå över.
Bild: Progesteronmolekyl - många sådana susar just nu runt i Zeldas kropp.

måndag 10 augusti 2009

Farlig pälsvård.

Vi ligger som sagt i hårdträning inför söndagens utställning. Jag testar en antistatspray för att se om den fungerar på Zeldas päls (det här är svårt eftersom jag fortfarande inte har riktigt klart för mig hur pälsen ska se ut, jag få titta noga på de framgångsrika hundarna på utställningen).
Jag sprayar på litet, det är svårt att se någon skillnad direkt. Litet senare kommer jag ut, ganska snabbt som vanligt, från sovrummet och pang - halkar omkull.
Jag fattar först ingenting, men känner sedan på golvet. Just här stod Zelda när jag sprayade henne, och golvet har nu ingen friktion alls.
Bokstavligen.
Vilket mordvapen!
Bild: päls (Zeldas)

söndag 9 augusti 2009

Zelda och blivande läkare.


Zelda och mina studenter har ett intressant gemensamt drag: de tycker att det är svårt att göra ingenting. Inför utställningen tränar Zelda och jag just nu på att stå, som på fotot. Inte sitta, inte ligga, inte rulla runt, bara stå.
Zelda har svårt att ta till sig konceptet - belöningen kommer när hon har låtit bli att göra någonting en (mycket kort) stund, inte när hon har klurat ut något nytt att pröva.
Konstigt.
Likadant är det med flertalet blivande läkare - de kastar sig energiskt över varje problem, även sådana de specifikt fått i uppgift att inte lösa.
Som sagt, det är svårt!
Bild: En svensk Chinese Crested (som kan det här med att stå) blev i år bäst i rasen på Crufts, Englands största hundutställning. Hon heter Prefix Really Something, är mångfaldig champion, och ägs av uppfödaren Gunilla Agronius och hennes dotter Rebecca Agronius. Bilden från Crufts hemsida.

Klädproblem.


Nu är det snart dags igen, Zelda ska ställas ut nästa söndag i Norrköping, och söndagen därpå i Vallentuna. Vad hon ska ha på sig är klart: ett vitt utställningskoppel. Det röda jag köpte i nybörjaroförstånd inför förra utställningen bryter hennes halslinje, har jag fått höra, och används numera bara till vardags. Fast vackert är det!
Nej, nu är frågan vad jag själv ska ha på mig. Jag har förstått att även den som visar hunden ingår i bedömningen - den som ser slarvig eller ogenomtänkt ut i sin klädsel riskerar att "smitta av sig" på hunden, så nu gäller det att hitta kläder som går att röra sig i, som inte skär sig mot hundens färg (tur att Zelda just nu är vit), som även ser proffsiga och snygga ut.
Tittar på bilder från utställningar och ser att det finns många varianter - en del ser ut som om de skulle på fest, andra som om de var på väg på campingsemester. Förvånansvärt många väljer kjol.
Ja, detta ska jag fundera på under veckan som kommer. Och så kan jag ju köpa ett litet elegantare vitt koppel till Zelda... Det jag har nu var ett panikköp på vår förra (och enda) utställning...
Bild: Till höger: vackert men fel, till vänster: mindre vackert men rätt.

lördag 8 augusti 2009

Roligaste leksaken!


Den här fick Zelda i slutet av förra året av sina tjejkompisar Téa och Lisa. Någon har tänkt när de har designat den: den har en svans som den kan bäras i, den piper som en liten mus när man sätter tänderna i den, och den rullar litet oregelbundet när den kastas. Den är gul så att Zelda kan se färgen (hundar ser gult och blått, men inte rött). Den är dessutom så mjuk att det inte är någon risk att något går sönder när vi leker med den inomhus. Zelda slänger den hit och dit, jagar efter den, fångar den, skakar den och slänger iväg den igen. Ibland är det jag som kastar, då kommer den längre.
Så kanske, i någon mycket avlägsen forntid, har Zelda haft förfäder som faktiskt tagit råttor och möss...

onsdag 5 augusti 2009

Bild att bli glad av.


Greta Happy Sunshine
©www.bersar-etura.narod.ru

tisdag 4 augusti 2009

Två afrikaner?

Ett sätt att undersöka var en art har uppstått är att undersöka hur många olika gener som finns i omlopp i en befolkning. Idén är att när några vandrar ut (exempelvis från Afrika till Europa) så för de med sig en liten del av de gener som finns i ursprungsbefolkningn, och att deras avkommor då kommer att vara sinsemellan mer lika.
I Afrika finns den största genetiska variationen bland människor, vilket talar för vårt gemensamma afrikanska ursprung. Bland hundar har det varit en allmän sanning att de först uppträdde i nuvarande Iran/Irak, men nu visar det sig att den genetiska mångfalden bland hundar i Afrika är så stor att det skulle kunna vara där hunden utvecklades. Varför man inte kommit på detta tidigare? Ingen hade undersökt de afrikanska byhundarna...
Referens: Complex population structure in African village dogs and its implications for inferring dog domestication history.
Adam R. Boyko, Ryan H. Boyko, Corin M. Boyko, Heidi G. Parker, Marta Castelhano, Liz Corey, Jeremiah D. Degenhardt, Adam Auton, Marius Hedimbi, Robert Kityo, Elaine A. Ostrander, Jeffrey Schoenebeck, Rory J. Todhunter, Paul Jones, and Carlos D. Bustamante.
www.pnas.orgcgidoi10.1073pnas.0902129106

Foto: Ulla Montan

söndag 2 augusti 2009

Syster Cruella


(se inlägg från 14/7) har nu blivit 7 veckor, och är såhär stor. Hon är en företagsam liten dam som genast insåg att jag hade hundgodis i fickan, och började försöka gräva fram det. När det inte fungerade bytte hon strategi och testade om det gick att bita ett hål i tyget. Hon kommer att gå långt!
Bild: Maria Enhäll.

lördag 1 augusti 2009

Meningen med skor.

I motsats till många andra hundar har Zelda aldrig tuggat på skor. Hon använder dem däremot ibland som förvaringsboxar. I den här skon pulade hon igår ner dels en bit morot som hon ville spara till senare, dels en liten jordgubbe (i likhet med många CC gillar hon frukt och grönsaker).