En liten gen som kallas WBSCR17 är aktiv i hundar, men inte i vargar. Människor med en mutation av samma gen utvecklar ett syndrom som kännetecknas av socialitet, utåtriktning och vänlighet. Barn och vuxna med Williams syndrom har mycket lätt för att knyta an och umgås - de är roliga, musikaliska och lätta att tycka om.
Tyvärr leder mutationen även till svårigheter - hjärt-kärlproblem är vanliga, och de har oftast svårt med abstrakt tänkande, matematik och annat. En far säger i en intervju att hans lilla dotter kan lära sig långa sångtexter och dikter utantill, men hon kan inte räkna till fem.
Så frågan har väckts: har våra glada sociala tamhundar en variant av Williams syndrom?
Vardagsgåtan och mysteriet hund fortsätter att fascinera....
16 kommentarer:
Spännande tanke. Personligen tror jag inte att hundarna lider av detta syndrom. Dels har de väl inte problem med hjärt-/kärlsjukdom? Men mest tänker jag på att åtminstone Buzz håller exakt reda på alla familjemedlemmar och de som ingår i flocken. Kan man göra det utan att ha ett matematiskt sinne? Han vet när någon eller några saknas t ex.
Idén är kanske inte att hundar (och domesticerade rävar) skulle ha syndromet i sig, men att att en av de sakerna som gör dem så trevliga att leva med skulle vara att genen i fråga är aktiv... Hos människor med syndromet är genen muterad, och jag vet inte exakt hur den mutationen ser ut (vad den gör). Hos hunden är den bara aktiv, om jag förstått det rätt...
Det är en av anledningarn att jag så gärna tar mig tid att läsa din blogg Åsa, jag lär mig så mycket och du har förmågan att beskriva saker så att en "lekman" förstår!
Då är det här en gen kanske som bla.a collies ibland "saknar" dvs att de inte är så tillgängliga, utan lite reserverade... och det är det som man jobbar med i den aveln att just få fram den glada, sociala typen, i kombination med den ngt reserverade då den initiellt skall vakta får men också gården mot ev. främlingar..
Låter som en trevlig liten gen när den är aktiv i våra hundar!
Ah, då fattar jag. Jag är lite långsam av mig... ;-)
mycket intressant! Tack!
Kunde det vara så att WBSCR17 är olikt aktiv hos olika raser och individer? Jag tänker på detta hur t.ex. mina CAOs kan verkligen inte räknas till den sociala och vänliga typen av hundar. Inte på samma sätt som t.ex. en pudel.
Till Maria: väldigt intressant tanke, låter som ett forskningsprojekt!
Cockerspaniels är mycket vänliga och sociala.Hjärtproblem finns tyvärr hos rasen.
En riktigt intressant tanke.
Kan det verkligen vara så att hjärtproblem är vanligare hos raser som är mer sociala och utåtriktade? Det skulle i så fall gå att publicera, tror jag...
Många kineser är rätt reserverade mot folk de inte känner, och de har såvitt jag vet inte hjärtproblem.
åå det här blir ju bättre och bättre"! Tänk också de hundraser som från början eller bara för tio,femton år sedan räknades som mycket reserverade och "svåra", och som man satsat på för att istället "omvända" till sociala och utåtriktade hundar
^ Emellertid har det bland CAO och CO (Centralasian Ovcharka och Caucasian Ovcharka) uppfödare funnits dem som runt 20 års tid strävat efter att avla fram vänligare och mer sociala hundar, utan större resultat.
Så det kanske är inte så väldigt lätt att med några generations avel påverka tusenårig avelsresultat - men genmanipulera kanske?
T.ex. CAOs och COs är flera tusen år gamla raser, avlade för självständigt arbete att hålla fienden borta. - Det vill säga, att de är alltid väldigt misstänksamma mot dem de inte känner, allt utanför flocken är en potentiell hot. Och det här är en egenskap som inte går att skola bort, som tyvärr många förälskade valpköpare inbillar sig.
Men kanske med genmanipulation skulle man snabbare få fram en vänligare sinnat CAO, vad vet man.
Om man nu har en ras som ska vara misstänksam för att sköta sitt arbete, varför vill man då avla bort den egenskapen? Den som vill ha en tillgänglig, utåtriktad hund får väl välja en annan ras...
^ Jo, det precis vad jag har ofta funderat på. Men det handlar väl om att dessa raser är inte riktigt lämpade att ha i västvärlden, men tycks vara attraktiva för sitt tuffa yttre och rykte (tyvärr). Så finns de uppfödare som strävar efter att uppfylla önskan av en tuff-soffpotatis :)
Oj då - det var inte menat så att jag tycker att utåtriktade vänliga hundar är lika med en soffpotatis. Kanske bättre liknelse skulle vara, att det finns dem som önskar sig "ett får i vargakläder". Snäll och beskedlig, med tuff utstrålning.
Skicka en kommentar